”Hellre lyss’ till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge” – från dikten ’Åkallan’ – Verner von Heidenstams bevingade ordspråk är väl något som även en pianostämmare måste hålla med om….även om vi verkligen avskyr strängar som brister….något vi INTE vill åkalla!
Strängbrott är aldrig roliga, särskilt inte om de inträffar under stämning. Det kan, trots alla vidtagna försiktighetsåtgärder, hända även den bäste!
Vad gör en pianostämmare för att eliminera risken för strängbrott? Jo, alltid börja med att sänka tonhöjden på den aktuella strängen, därvid lossnar eventuella rostpunkter med de delar av metallgodset som är i ständig kontakt med strängen. Sedan att aldrig lyfta strängen i stora steg, man klättrar försiktigt för att höja tonhöjden….!
Men, trots detta så…pang!, strängen brister….vad göra? Ja, har man en bit strängstål till hands och lämpliga verktyg så går det att förlänga resterande sträng med en ny bit och därefter stämma upp strängen! Trolleri? Kolla in dessa bilder:
Varför är detta intressant? Jo, man kan i princip reparera på plats, enormt värdefullt, om pianot ska användas samma kväll, exempelvis! En skarvad, (spliced eng.), sträng är redan stretchad och kommer att hålla stämningen efter reparationen.
Väljer man att sätta dit en ny sträng, om man kan vänta en vecka, så kostar en ny sträng, i basen exempelvis, en hel del eftersom koppar som spinningen i bassträngarna består av, är mycket dyr! Vidare måste man återkomma för att korrigera den nya strängen som behöver en vecka på sig att stretchas och således måste lämnas en bra bit över sin korrekta tonhöjd!
